Yesica

Hej MARIA här :D sitter i skolan med Yes och Linda A och bestämde mig för att crasha Yesicas blogg.

Idag på väg till skolan satt två killar, som fått för lite sömn, och spela Michael jackson på tåget. Jag och fler på tåget började sakta men säkert att nynna med :D hahaha. En perfekt morgon må jag säga. Detta fick mig att tänka tillbaka på dagen efter han gick bort.

Som nästan alla vet är jag ett stort MJ fan, allah jirhamo(må han vila i frid). Folk tycker att jag är helt konstig för att jag "helt plötsligt" blivit ett sånt stort fan... folk får tycka och tänka vad dem vill för mina nära och kära vet att jag har älskar han sen jag var liten :D Till och med barnen på min första praktik plats för ca. två år sen vet hur mkt jag älskar MJ.
En flicka från min gamla praktik plats, som råkar vara dotter till min mammas kompis, träffade mig dagen efter Michaels bortgång och det första hon sa: Är du ledsen? och kramade mig.
Jag, min mamma, hennes mamma och syster stod helt chockade och frågade, Varför skulle Maria vara ledsen?
"Jo, för att hennes idol har precis gått bort". Jag fällde en tår. Jag visste att han gått bort men blev så rörd av hennes medlidande och omtanke.
En flicka på 8 år förstod min situation och vissa av mina nära kompisar fattar nada. Det handlar inte om att jag precis har tagit fram mina jackson skivor, för dem har funnit i min cdspelare sen låååångt tillbaka med BSB, spice girl, Westlife m.m. hahaha. Älskar att lyssna på gamla idoler när jag är hemma, väcker gamla minnen om bättre tider. Det handlar om att folk, och jag, aldrig har uppskattat MJ. Det är nu folk tittar tillbaka och ångrar att dem förnekat att han var en underbar människa.

Vill avsluta detta inlägg med Michael Jacksons favorit låt och tacka er som har läst. :D
Sen vill jag också tacka YESICA som var den första personen som ringde mig och berätta att han gått bort. <3